Ursula såg ut över tomte som nu var hennes hem.
Allt som fanns förutom träd och berg, och den minsta stugan hon någonsin sett.
Allt som fanns i stugan var en tältsäng och ett kylskåp. Det fanns inte ens någonstans för henne att uträtta sina behov, förutom en eh.... buske.
-Kom an bara! Är detta ert straff så kommer det bli en dans! sa Ursula till ingen alls.
Men det skulle inte bli en dans, för att leva utan magi var som att leva utan sin högra arm, hur skulle hon klara sig?
För att göra sig bekant med staden Windenburg beslöt hon sig för att utforska, men hon orkade inte träffa människor. Inte ännu.
Hon fann en slags övergiven park som var på en ö på andra sidan havet av hennes hem, där fanns det en hel hög med bråte som hon tände eld på.
-De må tagit min magi, men mina örter och trix har jag kvar.
Ursula kastade lite blad på elden som genast blev grön och svalare. Hon trodde det skulle trösta henne men hon blev snarare nedstämd. I närheten av elden fanns det en damm med klart vatten som hon badade i.
Eftersom hon bara hade en finklänning som hon ärvt av sin mormors utöver kläderna hon bar badade hon naken. Efter badet värmde hon sig igen framför elden,
Ursula förstod att det skulle bli svårt att överleva utan en inkomst, hon hade ansökt att få jobba som sjuksköterska på stadens sjukhus men i nuläget hade hon inte en krona på sig. Hon hittade lite blommor och metaller att sälja men för att försöka dryga ut kassan rotade hon till och med i soporna, dock utan framgång.
På vägen hem stannade hon vid en secondhandbutik och köpte en liten bokhylla och böcker, något måste hon ju underhålla sig med utöver sin telefon.
Innan hon lade sig åt hon en skål med yoghurt, det mättade men hon längtade efter att få laga varm mat, vem vet när hon skulle kunna göra det nästa gång?
